Historia

Den forntida historien

På sexhundratalet var Thailand befolkat av Mon- och Khmerfolken som var starkt influerade av indisk kultur. Vid denna tid flyttade thailändska stammar från Yunnanprovinsen i Kina in i Thailand, till stor del för att fly undan de krigiska mongolerna. Det här medförde starka kinesiska influenser och det är allmänt accepterat att detta var startpunkten för den thailändska historien. Under de följande århundradena bosatte sig även stammar från andra platser i Thailand.
     

Ayutthaya         

Sukhothai-perioden

Den skrivna thailändska historien börjar med Sukhothai-perioden när kung Phra Ruang erövrade Sukhothai från Khmererna och gjorde den till sin huvudstad. Perioden nådde sin höjdpunkt när kung Ramkhamhaeng utvidgade kungariket att omfatta land på alla sidor. Han var den förste som kallades ”Den store” och räknas som grundare av det thailändska skriftspråket. Thailands största universitet är uppkallat efter honom.  
     
Kung Rama Tibodi I grundade år 1350 Ayutthaya som den andra huvudstaden och fortsatte kungarikets expansion. Kung Trailok som levde mellan 1448 och 1488 grundade den civila förvaltningen, införde reformer angående ägandet av land och bestämde successionsordningen för kungahuset.

Under 1500- och 1600-talen mottog Thailand besök från japanska och europeiska handelsmän och missionärer och diverse mindre krig fördes mot grannländerna Kambodja, och Burma. År 1767 invaderade burmeserna landet och intog och förstörde stora delar av Ayutthaya. Kung Taksin grundlade en ny huvudstad i Thonburi. Den tvåtusen år gamla Smaragdbuddhan återerövrades och togs till Thonburi. Kung Taksin mördades och hans högste armégeneral tog över ledarskapet av landet och blev Cha Phya Chakri eller kung Rama I, den första kungen i den nuvarande Chakridynastin år 1782.

Chakri-dynastin

Under de första århundradena hände ingenting remarkabelt förutom olika smärre krig och skärmytslingar och en ökad export beroende på flera och flera utländska besökare.

På artonhundratalet förhandlade kung Mongkut, Rama IV, fram de första officiella handelsavtalen med Storbritannien och USA, han reformerade skattesystemet, organiserade om polisen, armen och flottan och initierade reformer inom transportsystemet. Han är känd som den kung som anställde Anna Leonowens som guvernant för sina barn vilket senare kom att ligga till grund för berättelsen ”Kungen och jag”. Hans framsynthet ledde till att han blivit mycket respekterad av den nuvarande thailändska befolkningen.

Kung Mongut skänkte en thailändsk kunglig krona till drottning Victoria. Kronan finns numera utställd på Windsor Castle. Han efterträddes av sin son.    
          

Kung Chulalongkorn, Rama V, vördas idag som en stor monark och hans födelsedag, den 23 oktober är en nationell helgdag. En bild av honom kan hittas i de flesta thailändska hem och affärer. Under hans regering, 1868 till 1910 fortsatte han förändringen av landet i västerländsk riktning och omständigheten att han både talade och skrev utmärkt engelska blev en stor tillgång för landet. Han gjorde långa resor, även till Europa, och letade efter idéer som kunde hjälpa undersåtarnas liv. Läs om kungens resa i Sverige.

Han avskaffade slaveriet, skapade ett regelverk för buddhismen kallat Sangha Council, skapade ett statligt råd, ett riksråd som hade till uppgift att råda konungen och tolv ministrar för att administrera landet. Inom utbildningsområdet utmärkte han sig genom att grunda Chulalongkorn-universitetet, han reformerade skolsystemet så att både flickor och pojkar fick gå där. Den första järnvägen invigdes och penningsystemet introducerades med införandet av det första mynten. Under de brittiska och franska kolonialmakternas expansion han förlorade han vid förhandlingar Laos samt delar av Kambodja och Malaysia till dessa supermakter i utbyte mot att få behålla landets suveränitet och Thailand fungerade som en buffertzon mellan dem. Det thailändska folket är mycket stolt över att aldrig ha varit kolonialiserade. Vid sin död efterträddes han av sin son.

Kung Vajiravudh, Rama VI, regerade från 1910 till 1925. Hans bakgrund, utbildad vid universitetet i Oxford och Kungliga militärakademin vid Sandhurst, var till stor nytta för honom och han stödde Storbritannien under Andra världskriget. Han fortsatte med de reformer av förvaltningen som hans far påbörjat, införde allmän skolplikt och introducerade för första gången efternamn åt alla thailändare. Eftersom han bara hade en dotter efterträddes han av sin broder.

Kung Prajadhipok, Rama VII, som regerade mellan åren 1925 och 1935 utbildades vid Eton. Under depressionen under slutet av tjugotalet och början av trettiotalet tvingades han att minska statens löner och öka skatterna vilket var extremt impopulärt. Detta ledde till att en grupp missnöjda militärer och tjänstemän vid civilförvaltningen genomförde en kupp för att störta honom. År 1932 gick han med på att överge det kungliga enväldet och istället reducera landet till en konstitutionell monarki. En författning infördes med ett nytt parlament och en premiärminister efter brittisk modell. Landets namn ändrades från Siam till Thailand. År 1935 abdikerade han och flyttade till England. Eftersom han inte hade någon son efterträddes han av sin brorson.

Kung Ananda Mahidol, 1935-46, var bara tio år gammal när han blev tronarvinge och kunde därför inte regera själv. Därför tillsattes en förmyndarregent som också senare blev premiärminister. Han hette Pridi Panomyong och blev berömd i den senare thailändska historien, Han ville nationalisera allt land och alla företag och därmed avlöna hela befolkningen med statliga pengar. Under andra världskriget spelade han en betydelsefull roll som organisatör av den underjordiska motståndsrörelsen mot japanerna. Han är högt aktad för att ha grundat Thammasat-universitetet vilket även fortsättningsvis är ett radikalt lärosäte. År 1946 fann man kung Ananda Mahidol skjuten till döds under mystiska omständigheter i sitt palats, och Pridi störtades och flydde ur landet år 1947.
 
         
Kung Bhumipol Adulyadej, Rama IX, regent från 1946 och fortfarande, efterträdde kung Ananda Mahidol. Han är den monark som varit kung längst av alla i världen för tillfället. Hans många betydande prestationer och den enorma påverkan som hans styrande har haft på det thailändska folket och på landet Thailand kan inte överskattas.

En kort genomgång av landets viktigare händelser under hans regeringstid.

Under perioden 1960 till 1975 var Thailand allierat med USA för att kämpa mot kommunistfaran under Vietnamkriget. USA-trupper tilläts att vara stationerade i Thailand. År 1968 infördes en ny författning där premiärministern blev ansvarig inför parlamentet.        
          
Resultatet av 1969 års allmänna val blev kortlivat eftersom militärt undantagstillstånd infördes i landet 1971. Bland studenterna fanns en växande frustration som kulminerade i en sammanstötning med armén den 14 oktober 1973 som resulterade i 69 döda och över 800 skadade. Kungen tvingade då premiärministern att avgå och att lämna landet. Kungen utsåg en ny premiärminister, den förste civile på över tjugo år. Nya val hölls åren 1975 och 1976.

Den sjätte oktober 1976 stormade kommunistsympatisörer Thammassat-universitetet
och många dödades och sårades. Resultatet blev ännu en militärkupp. Kungen utnämnde en mycket kommunistfientlig domare till premiärminister. Han visade sig vara alltför auktoritär och tvingades år 1980 att avgå för att ersättas av general Prem Tinsulanonda.
General Prem visade sig vara mycket bra för sitt land. Han lyssnade noggrant på råd och konsulterade ofta de privata företagarna för att kunna lösa problem mellan de privata och allmänna sektorerna i samhället. År 1982 var han ansvarig för att arrangera firandet av Chakridynastins 200-årsjubileum och 200-årsjubileet av Bangkok som Thailands huvudstad. Detta dubbla firande satte kungen i förgrunden och han fick motta kungens tacksamhet för detta. General Prem fortsatte att reformera författningen, överlevde två kuppförsök och tog en risk genom att devalvera den thailändska valutan Bath vilket ledde till det ekonomiska uppsvinget som gjorde Thailand känt som en av de asiatiska tigerekonomierna. Efter att ha tjänstgjort som längst som premiärminister avgick han. En bro i Songkhlaprovinsen döptes efter honom som ett tecken på den respekt han åtnjöt.

General Chatichai Choonhavan såg till att ekonomin fortsatte att expandera med 10 % om året tills han blev störtad i en oblodig kupp år 1991 när general Suchinda Kraprayoon tog platsen som premiärminister. I maj 1991 blev många demonstrerande studenter dödade och sårade på Ratchdamnoen Road och Suchinda tvingades avgå. Vid det efterföljande valet valdes en civil advokat, Chuan Leekpai, från den sydliga provinsen Trang till premiärminister. Han visade sig vara en bra ledare men inte särskilt stark och han efterträddes av Banharn Silpa-Archa. Under hans tid en skedde en nedgång i ekonomin. År 1996 valdes general Chavalit Yongchaiyudh till premiärminister. Han lät valutan Bath flyta fritt vilket medförde att den devalverades med katastrofala 50 %. Ekonomin kollapsade och landet måste vända sig till Internationella Valutafonden för att få hjälp. Han avgick 1997 och Chuan Leekpai återvände på premiärministerposten.

Chuan Leekpai förhandlade skickligt med Internationella Valutafonden och under hans ledning förbättrades ekonomin långsamt. År 2001 genomfördes nyval och USA-utbildade finansmannen inom telecombranschen, polisöversten Dr. Thaksin Shinawatra, valdes med en jordskredsseger till premiärminister med sitt nybildade parti Thai-Rak-Thai.
Thaksin har fortsatt att understödja den ekonomiska tillväxten och har initierat olika projekt för att hjälpa landsbygden och även grundat ett nytt universitet. Han fortsätter med utbildningsreformerna och vill att det thailändska folket skall tala engelska som sitt andra språk. I början av 2003 startade han ett ”krig” mot narkotikan och han utlyste ett ”krig” mot fattigdomen i slutat av samma år.

Kung Bhumipol Adulyadej har regerat över ett ofta turbulent kungarike och har vunnit det thailändska folkets kärlek och respekt för sitt hårda arbete och sina ansträngningar att göra sitt bästa för thailändarna. Kungen är den enande kraften bakom stabiliteten i landet. Han är en skicklig seglare, saxofonist, fotograf och artist som älskade sportbilar i sin ungdom. Han talar flytande engelska och franska och är också en talangfull kompositör. Han beundras av sina undersåtar och trots att hans hälsa inte är den bästa fortsätter han outtröttligt att arbeta för sitt folk och för Thailands bästa.