14/1 De herrelösa hundarnas ö...
Många har hört av sig och undrat över resans karaktär med funderingar kring huruvida hemsidans titel är korrekt eller vilseledande. Kort sagt har det någonsin "hettat till" mellan resenärerna? Enkelt svar, nej. Många anledningar till denna, genom hela vår vänskaps historia ständigt aktuella, frågas negativa svar har formulerats. En av de mest ledande teorierna bygger på estetisk attraktion, eller snarare brist på densamma. I det här specifika fallet är den teorin enkelriktad, ingalunda lika kraftigt rådande. Med min ringa längd på 178 cm har jag genom år av flitiga studier (som upphörde 2009) kommit fram till att relationer, om än flyktiga sådana, ej bör hållas med individer som kan uppvisa en längd på mer än 170 cm.ö.h. Således återfinns inte Viktor i skalan av kvalificerade. Då studien endast innefattar en väldigt smal gren av de kriterier som definierar en värdig partner till den glänsande, vältrimmade kropp som är jag, är den inte helt avgörande. Det ska ändå, för att klargöra min inställning till Viktor som potentiell levnadspartner och älskare, nämnas att hans längd inte mäts i cm utan i lj - ljusår. Detta lämnar honom opålitlig om vinden vänder. Nu sitter ni där och tänker 'men han har väl inte svarat på om titeln är vilseledande?'. Nä, det har jag inte. Låt det vara en cliff hanger. Det ska ändå nämnas att visst fysiskt bekräftande på vår första snorkeltur ägde rum. Mer om det snart. Idag är andra dagen på Koh Lipe. Vi bestämde oss på morgonen för att prata med Kafair om att att förlänga vår vistelse här på ön. Det mottogs med ett leende varpå vi följde upp frukosten med snorkling. Frukosten var för övrigt bästa hittills med kaffet som stor bidragande orsak. Snorkelturen var spännande och flera gånger kände jag mitt arv från kvastfeningen. Viktors bästa minne från turen var när jag, med svepande rörelser likt den utrotningshotade dugongen simmade upp nära och omfamnade honom horisontellt på djupt vatten. De väntande panikskriken uteblev och allt som hördes ur hans snorkel var ett lågmält kuttrande fyllt med vällust. Det var gonggongen för den turen. Vi drog hem för dusch och några avsnitt big bang theory. Lunchen blev bättre än gårdagens kvällsmat. Vi fick efter lång väntan 3/4 beställningen vilket följdes av lång väntan på resten. Det hanns med ett helt parti schack under allt väntande. Många missnöjda kunder hördes och vi beslutade att för första gången under resan inte ge dricks. Ikväll blir det hemmakväll med big bang och sjögräschips. När värmen blir tropisk blir jag sugen på chips. Det är känt sedan länge. Iste blir det också mycket av. Man kan ju undra var allt te tar vägen när det passerat systemet. Blandat men det mesta hamnar i havet. Kissivattnetcount: 6. Många har vänt sig till mig i oro över om deras vykort kommer fram. För de flesta av er kommer de aldrig att komma fram. Haha. Men det finns en skara lyckliga adresser som har ett vykort att vänta förutsatt att postgången inte felar. Lista på lyckligt lottade från söder till norr: Elsa Andersson, Ystad Ruth Nilsson, Lund Gertrud och Jan Andersson, Södra Sandby Johan Andersson/Sara Riekwel, Arkelstorp Lucy och David Aydin, Västra Frölunda Arbetsplatsen, Västra Frölunda Mika Hammerkast, Högsbo Johannes Pahne med flickvän, Göteborg Ulla och Göran Persson, Tuve Det var hela listan. Saknar du ditt namn är du inte kvalificerad och bör jobba på din relation till mig. Ett vykort har skrivits. Det är till Mika och står inom kategorin kärleksbrev. Endast ett fåtal sådana skrivs och kan ses som vykortens svar på bingons högvinst. Det är dock helt ok att skrika "Bingo!" om du finner dig mottagare av ett. Jag tänkte ta oss igenom resans största kris hittills. För att få en helhet över resan så har resandet sett ut som följer: Bangkok-Phuket-Koh Lanta-Koh Ngai-Koh Libong-Koh Lipe. Krisen utspelar sig 11-12/1. Efter att ha hyrt motobikes och turat runt Koh Libong räknar vi dagskassan för att se huruvida vi har råd att stanna en extra natt eller om vi behöver byta ö för att ta ut pengar. Libong har tre boenden och definitivt ingen uttagsautomat. Efter att ha pratat med en assistent på boendet uppdagas det att även nästa ö är utan uttagsautomat, samtidigt upptäcker vi att vi räknat fel och inser att vi kanske inte kan ta oss ifrån ön. Vi skramlar fram 110 Baht (22-23 kr) och lyckas med de pengarna köpa in oss på en familjs förhyrda båt till fastlandet. Vi har alltså inga pengar till kvällsmat eller frukost. Väl på fastlandet ska det tydligen vara 15km till närmsta uttagsautomat. Det känns lite uppgivet men boendeassistenten ser till att hennes man åker med oss och med sin bil på fastlandet kör oss fram och tillbaka för att ta ut cash. Även mat ordnar hon varpå vi ursäktar oss och säger att vi inte har pengar och hon inte behöver ge oss något (vid den här tidpunkten har vi lite vatten och en paket pringles så det råder ingen nöd). Hon nekar oss vår coola asketiska stil med orden "But I want you to be happy!" Svår att sätta pris på sådan service. Vi kom till Lipe som vi skulle med 10000Baht var i fickan. Väl i land uppstår en viss förvirring över vad vårt nya boende hade för namn. Någon erinran om vad vi bokat på nätet dagen innan existerar och inte. Vi gissade (och det visade sig senare vara en bra gissning) på Sunset Beach Resort! Bara namnet i sig är fantastiskt! Kommer ni ihåg hur Ben och Meg skrev till varandra över internet och hur Meg flyttade till Armando Deschanels Sunset Beach efter det att hennes fästman Tim varit otrogen mot hennes när de skulle gifta sig. På den här ön finns det som tur är ingen evil twin brother Derek som kan mörda oss alla. Hur som helst. Efter två timmar trampar vi in på fel ställe som ringer vårt boende som plockar upp oss. Väl framme har vi åter Wifi och lyckan är gjord. Härnäst kommer Viktor att få gästspela med ett inlägg så håll er uppdaterade. Han har snart en kandidat i litteraturvetenskap med inriktning på romantiska draman. Så plocka fram servetterna och torka bort sminket mina damer för vad vi har att förvänta oss kan inte vara något annat än ett riktigt smetigt kärleksdravel med de djupaste svek och de mest ömma solnedgångskyssar! Tills dess...
